”Man kunde aldrig veta när min pappa skulle försvinna iväg i flera dygn och i vilket skick han skulle vara”, berättar Karen Forss.
Det fanns en stor kontrast mellan hur hon upplevde sin pappa och hur andra såg på honom. För omgivningen var han en karismatisk och charmig person som många såg upp till och hade djupa samtal med.
”För mig var han också allt det där, men också periodare, vilket gjorde att jag aldrig riktigt visste vart jag hade honom.”
När hon var åtta år skilde sig hennes föräldrar och pappan flyttade 35 mil bort och hälsade på vissa helger. När han kom och hälsade på kunde det vara en bra helg då han var nykter, eller så var det precis tvärtom.
”Min mamma var på annan ort och pluggade vissa av de helgerna. Jag önskar att andra vuxna hade gjort något när han hade hand om oss och man såg att han hade en period. Jag minns det som att folk såg men att ingen lade sig i.”
”Han checkade liksom ut som förälder och tog inte ansvar, glömde bort tiden, såg inte till att vi åt och gick och lade oss i tid, sådana saker, körde berusad med oss i bilen.”
Hur kan man spela roll?
”Man ska inte vara rädd för att prata med barn om hur de upplever det när de är bland folk som är fulla. Fråga: Hur känns det? Hur skulle du vilja känna det?”
”Erbjud barn att vara en fristad, säg att du kan komma till mig om du vill ha hjälp, om det blir tokigt hemma eller om du känner dig rädd eller orolig.”