Kategorier
Röster om att spela roll

”Det är små saker här och där som spelat roll”

Marielle Jarlinius jobbar som projektledare på Trygga Barnen. Hennes föräldrar hade beroendeproblematik redan när hon föddes, och hon blev omhändertagen för första gången när hon var 4 år.

”Jag flyttade fram och tillbaka tio gånger från att jag var fyra till femton år. Hos familjehem, jourhem, kontaktpersoner, lärare, släktingar och kompisar”, berättar Marielle.

Hon säger att hon tog rollen som ”duktig flicka” och att det kanske gjorde att en del inte förstod att hon mådde dåligt under alla flyttarna. När hon var femton satte hon till slut ner foten och sa att hon vägrade flytta tillbaka till sina biologiska föräldrar en gång till. Efter det flyttade hon till det sista familjehemmet.

”Det är dem jag ser som min familj idag. Jag var självklar hos dem direkt och blev en i familjen.”

När Marielle blev äldre undrade hon varför folk inte agerat i olika situationer. Efter att ha varit offentlig med sin historia i tidningar har vuxna hört av sig i efterhand och berättat om fruktansvärda saker de sett hända henne och att de varit oroliga för henne sedan dess, det gör henne arg och upprörd. Men när hon begärde ut sina journaler såg hon att det faktiskt var så att många också har larmat till socialtjänsten.

”Det gjorde mig väldigt glad att se”, säger hon. ”Jag möter många unga som är rädda just för det där med socanmälan, men det är ju någonting som kan leda till att det blir väldigt bra. Jag fick till slut världens bästa familj och mår idag bra, något jag länge trodde var omöjligt. Det beror på att vuxna har agerat och vågat lita på sin magkänsla.”

Hur kan man spela roll?

Var en trygg vuxen. Och när du får en magkänsla att något inte stämmer: agera! Det är bättre att agera en gång för mycket än en gång för lite, och eventuellt ha fel än att inte agera alls.

En annan sak som spelar stor roll och är avgörande för utsatta barn är att bli sedda och bekräftade. Dels för att man inte blir det hemma, men också för att många barn tvivlar på sin magkänsla för att kaoset hemma är vardag. Att andra vuxna har sett och bekräftat mig har varit avgörande.

“Det är små saker här och där som spelat roll för mig. Till exempel folk som inte slutat fråga hur jag mått, en hand på axeln, en varm och förstående blick och grannar som bjudit hem mig och låtit mig äta middag och sova över där.”

X